För många år sedan, under min utbildning till samtalsterapeut, sa en lärare det till mig. Jag blev fundersam, irriterad…
-Du är som barnet i vattenpölen! Ditt inre barn rör runt i vattenpölen, så att sanden och leran liksom rör till allt och gör det annars klara vattnet alldeles grumligt.
-Pröva att stå still. Vad händer då?
Jag vet inte vad mitt svar var då. Men jag har haft stor glädje av vårt samtal då. Det är inte lätt för ett litet barn att stå still i en vattenpöl, tänker jag… Men jag har med åren förstått hur värdefullt det är att stanna upp en stund, lite längre än impulsen vill. För när jag väljer att stå still när det är grumligt runt mig så lägger det grumliga sig snart till botten allt klarnar. Det tar en stund, och ibland är det mycket svårt. Men till slut ser jag allt klarare och fötternas bottnande.
//Helene