Det råder semesterlunk i stugbyn längs med havet. Jag går min intrampade väg runt området, där grusvägar varvas med stigar, bergsknallar och stenstrand. Här går jag året runt. Under några veckor nu under sommaren är alla stugorna fulla. I skogsgläntan hörs barnskratt och en hund som vaktar de sina med ett skall. Men redan nu, så här sista helgen i juli, ser jag några familjer som packar sina bilar för att återvända till vardagen. Till kalendrar, inbokade möten och rutiner. Hur går tankarna hos mannen som packar bakluckan full med väskor, leksaker och ej förbrukade matvaror? Hur har han det med sitt semesteravslut och vardagsuppstart? Har det blivit tid för eftertanke och möjlighet till reflektion?
Kanske har det samtalats i stugorna, om hur vardagen varit och kan vara. Går det att aktivt välja och välja om eller välja nytt inför hösten då någon form av nystart kan skönjas?
Jag tänker på min egen kalender, på vilka val jag vill göra och vad som är viktigt inför hösten. Jag ser fram emot en spännande höst med ömsom klientsamtal, ömsom fortbildning och utveckling. Ett samarbete med Evisuell Balans kring ”Hållbart Föräldraskap” känns extra roligt nu. Kalendern som ju känns rätt luftig just nu kan lätt fyllas med görande och aktiviteter. Att få in mellanrummen och varandet i vardagen är också något jag behöver se till att ordna bland allt som inspirerar.
Hur är det med dina möten med dig själv? Tid för varande? Reflektion? Har du bokat in dem i kalendern? De där mellanrummen, tid för eftertanke, att titta närmare på det som skaver och få tid att hämta åter? Eller är det så att kalendern brukar fyllas med allt möjligt annat redan innan du hunnit fundera på det?
/Helene